Krönika: Bävrarna har flyttat till Kyrkviken

Av Anna Sigrid Pettersson

Det blåser, det har blåst och det kommer att blåsa än och gässen går vilda på sjön. Längst in i Kyrkviken ligger det sista ruttna, smutsiga isklägget och gör ingen glad. Och snart är väl också det borta. Inte ens i den skuggigaste norrsida av trädgården finns isen kvar.

Det är vår! Och solen värmer, växterna vågar sticka upp sina knoppar och klosterklockorna klämtar en önskan om fred. Och det struntar fåglarna fullständigt i, de gör nya fåglar. Hela naturen vaknar och ynglar av sig. Och det är ju trevligt! Mindre trevligt är mindre djur, och hundägare, ja även kattägare, se upp, nu har även fästingarna vaknat!

Också bävrarna har vaknat, inte för att de går i ide, men de har aktiverat sig. Inte för att vi ser dem, så nattdjur de är. Men vi ser resultaten av deras framfart! De har funnits ett gäng bävrar nere vid Hagbyån men där har nu Täby kommun röjt i snåren och gjort det otrivsamt för bävrarna så då har de dragit hit till Kyrkviken i stället! Och deras framfart syns tydligt precis vid det lilla pumphuset(?) nedanför kemtvätten vid Kyrkviken. Där ligger det som en jättes plockepinn, hur många fällda stammar som helst. Och likt försvarsverk eller pallisad står de avtuggade trädstubbarna med sina vässade toppar.

Men någon hydda eller uppdämning är ännu inte att se. Så det blir väl nattsena promenader en tid framöver eller tidigt i ottan. Å andra sidan, deras ungar lämnar inte boet förrän de är vuxna, i tvåårsåldern.

Fåren börjar lamma så smått! En gång var jag med när en tacka lammade. Jag trodde jag skulle komma för sent, två lamm var redan framme, men si, det kom ytterligare två lamm. Så små och ljuvligt söta, ja inte de alldeles nya. De blev slickade torra och rena av den ömma modern medan jag fick hålla en torris, mysa med näsan i pälsen. Ja, även kalvarna har kommit. En av tjurkalvarna skulle döpas. Mitt namnförslag Putin, föll inte i god jord, inte för att hedra honom utan för att se honom på väg till slakt. Men tjurkalv blir inte slaktmogen förrän efter ett par två, tre år och så länge vill vi inte vänta.

Fred! Fred fick det bli, namnet på tjurkalven alltså och fred vill vi ha! Och blåsten lär hålla i sig. Är det fredens vindar? Pollen ryker och befruktning sker, hasselhängena och alhängena skakas rejält om i vindbyarna och kommer ni ihåg? Förr i tiden, jag minns när jag var barn, då skulle vi inte gå nära alarna för där minsann, där bodde fästingarna, ja så lite vi visste! Vinden tar i och hur det än är så blir elpriset lägre, ett tag i alla fall.

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se