Respekt är bränslet som håller en relation igång. Inte kärlek, inte passion, inte ens gemensamma intressen, de kan alla falna eller få stå åt sidan under vissa perioder. Men respekten, den är grunden som alltid måste finnas där.
Jag har funderat mycket på detta, särskilt nu när det snart är 40 år sedan min hustru och jag förlovade oss. Tre år senare sa vi ”ja” inför familj och vänner. Och trots allt vi varit med om, både livets högsta toppar, som barnafödslar, och dess dalar, som sorg och förluster, kan jag ärligt säga att respekten oss emellan aldrig varit högre.
Men det har inte alltid varit enkelt. Respekt i en relation är inget konstant. Den kan gå upp och ned, precis som vårt humör eller våra omständigheter. Och det är just när respekten börjar falna som problemen tar fart. Det är lätt att fastna i irritation, småsinthet eller rentav förakt. Men då är det ödmjukheten som blir nyckeln. Ödmjukheten att se den andra som den är, med alla fel och brister, men också med alla styrkor och kvaliteter. Och inte minst ödmjukheten att se på sig själv och fråga: Hur agerar jag? Bidrar jag till att vi möter varandra med respekt?
Nu, när vi snart kliver in i vad vi kan kalla “desserten” av vårt liv tillsammans, kan jag inte låta bli att känna en enorm tacksamhet. För att vi aldrig slutade respektera varandra, för att vi valde att se varandra som lagkamrater snarare än motspelare. Och kanske är det just det som gjort att vi fortfarande håller handen, ser på varandra med värme och känner att vi fortfarande har så mycket att ge varandra.
Respekt är ingen lyx, det är ett val. Ett val som varje relation är beroende av för att hålla ihop. Och kanske är det också livets allra bästa bränsle.