När vi packade material och möbler efter helgens mässa, hörde jag montergrannarna summera dagarna: ”Det bär sig inte. Man får se det som marknadsföring.”, sa den ena kvinnan. Jag gissar att hon ensam bar kostnaden för hela montern även om de var flera som delade på utrymmet.
Det påminde mig om en fråga jag hade ställt mig själv hela helgen, eftersom kostnaden från mässparkeringen ensamt åt upp förtjänsten på böckerna jag sålde: Vad är syftet med en mässa idag?
Många utställare sålde behandlingar, ett brett utbud av produkter och seminariebiljetter på plats och tjänade nog ihop pengar för att täcka både mässkostnader och mer därtill. Andra, liksom jag och montergrannarna, hade ett fåtal produkter att sälja på plats men hade ett annat syfte med vår medverkan. Jag var där för att skapa och underhålla långsiktiga relationer.
Varje gång jag ställer ut på mässa förundras jag över alla människor jag har gjort skillnad för utan att veta om det. De kommer ofta fram just på mässorna och berättar om sina upplevelser från föreläsningar, kurser och texter jag förmedlat online eller via min bok. Att få gå djupare in i samtal med just dem berikar mig oerhört mycket, och gissningsvis dem också. Jag skulle kunna stå på mässa bara för att uppleva de samtalen.
Det är inte förvånande att hälften av de böcker jag sålde köptes av andra utställare, som jag träffat och pratat med flera gånger, eller till människor som såg beröringspunkter med mig när vi samtalade. För mig är det självklart att marknadsföring till stor del handlar om att köparen kan identifiera sig med företagets intentioner, känna tillit till företaget eller säljaren och återkommande exponeras för företaget.
Viktigast av allt är ändå att kunden kan se hur den får sitt behov eller problem löst. En man jag mötte på mässan ville skriva en bok om sitt liv, men såg inte hur det var möjligt med den hjärnskada han hade. Tankarna nådde inte ut till fingrarna. Jag gav honom en bok som kunde vara till hjälp och berättade att bokagenturen kan skriva ner hans berättelse om han talar in den. Han grät, sa att det var den finaste gåva han någonsin fått och frågade om han fick ge mig en kram.
Så nu, när jag lägger tillbaka böcker och mässmaterial på sin plats, gör jag det med insikten om varför jag ställer ut på samma mässa igen i höst.
Jessica Jäger
jessica@jessicajager.se