Vabruari är här. Den skulle inte drabba oss, tänkte jag, men det gjorde den – ett barn i taget, för att maximera närvaron. Det är inte de stoltaste veckorna i företagets årscykel. Förra veckan lyckades jag en dag formulera texten till en landningssida, nästa dag lägga in texten i en layout och den tredje dagen skriva ett nyhetsbrev, i vilket jag delade länken till landningssidan. Det var ungefär det.
En del av mig bultar frustrerat på dörren och säger: ”Hallå, det där räcker inte! För att få någon vinst i det här företaget måste du jobba mer än så!” En annan del av mig tänker: ”Det är klart att jag ska vara med barnen. Jag tar några små steg framåt i företaget när energin räcker till.”
Jag kommer aldrig att ångra att jag lade mig i soffan tillsammans med mitt barn för att det skulle komma till ro, så att febern kunde släppa taget. Jag kommer heller inte ångra de piggare stunderna vid köksbordet med pensel, färg och kreativitet. Men jag hade ångrat mig om jag hade valt frånvaro.
För några år sedan sa jag högt att jag är klar med att kämpa. Det här var ironiskt nog precis före pandemin, så på sätt och vis har kämpandet eskalerat sedan jag uttalade orden. Uppdragen försvann över en natt i mars 2020 och jag har behövt hitta nya vägar om och om igen.
Nu kommer de där orden igen: Jag är klar med att kämpa. Jag vill leva i lätthet. Omständigheterna har varit, och är fortfarande, extraordinära men det är som att jag först nu ser att både kämpandet och lättheten skapas inombords.
När jag både vill driva mitt företag mot nya höjder och vara en närvarande mamma till våra sjuka barn samtidigt så uppstår en kamp. På ena sidan repet står prestationsprinsessan och på andra sidan den omhändertagande mamman. De är så oerhört starka båda två att energin går åt till själva kampen. Prinsessan får inget gjort och mamman förmår inte att vårda.
Om jag i den stunden lyssnar på vad som är viktigast för mig och fattar ett beslut utifrån det så försvinner känslan av kamp. Om jag väljer mammarollen framför prestationsprinsessan kan den senare stå där med det slappa repet i sin hand, utan motståndare. Kanske får hon då syn på att även den lilla sådden ger skörd.
Den där landningssidan jag delade förra veckan har fått massiv respons. Även några få handlingar kan ge stora resultat.
Jessica Jäger
jessica@jessicajager.se