Ny i Vallentuna: Mas Beato från Barcelona

Av Hege Hellström

Nu drar Vallentuna Nya igång en serie om de som är nykomlingar i Vallentuna. Först ut är PRE-hästen Mas Beato, som kom från Barcelona för ett par månader sedan till stallet i Torsholma. Hans matte Petra Jägmo tolkar.

Hur trivs du i Vallentuna, Mas Beato?
– Det är bra mat, jag äter ekologiskt hö. Men i Spanien fick jag mer kraftfoder, det är ju faktiskt godare. Fast matte säger att hö är bättre för min mage. Det är också väldigt mörkt och tråkigt, och kallt – även om jag får en jacka när jag går ut. Jag saknar Rioja och sand – det är skönt att rulla sig i sand. Men det finns ett ridhus som är som en jättestor sandlåda.




Har du lärt dig språket?
– Japp, jag pratar rätt så bra svenska redan.

Hur är svenskarna?
– De är lite tråkiga, det är mer action i Spanien. Svenskarna är lite mer sävliga och så fryser de hela tiden. Min hagkompis är lite trist, jag försöker få igång honom genom att bita honom men han är inte med på noterna.

Skiljer sig ridningen åt mellan länderna?
– Ja, det går lite långsammare och tanten vill stanna oftare än jag fick göra i Spanien. Tanten verkar vara ur form och hon lägger på mig en massa filtar när vi ska rida så jag knappt kan röra mig. Kanske är det för att jag inte ska orka bocka om jag har två yllefiltar. Men det är ganska skönt, det är väldigt mañana nu.

Din matte köpte dig utan att ha sett dig i verkligheten. Vad säger du om att hon köpte grisen i säcken?
– Det var modigt av henne och roligt att jag fick komma till Sverige. Det var nog ödet som förde mig hit. Mina ägare hade inte tid med mig så det är bra med en matte som lever för mig.




Men du, hur var resan i lastbil från Spanien?
– Det var väldigt många stopp och jag hade hoppats på att komma fram lite snabbare. Det var lite tråkigt i Malmö där det var en väldigt liten box. Det är skönt i Vallentuna, här är det en stor box. Men man träffade många roliga typer på vägen och nu är jag berest, jag har sett både Holland och Tyskland.

Hur lång tid tog resan?
– Det skulle ha tagit fyra-fem dagar men det tog åtta, vi blev fast i Tyskland för att vänta på andra spanjorer som skulle emigrera norrut. Sista gången jag skulle gå in i lastbilen fick de backa upp mig för jag hade fått nog av att resa.

Var matte orolig när du dröjde?
– Ja, den konstiga svenska tanten ringde till transportfirman många gånger och frågade efter mig. De suckade och sa ”nu ringer hon igen den där blondinen”. Men äntligen fick jag komma hem.

Hege Hellström
hege@vallentunanya.se